Måleri har alltid funnits i Karins familj, en stor inspiratör är hennes mamma, konstnären Inga Thoren.
Att genom måleriet få visa känslor och upplevelser uppfattar Karin som ett privilegium, går det att få fler människor att hitta meningsfullhet i målningarna är det extra beviljat. Ibland vägleder hon betraktaren med avslöjande titlar.
Karins målningar är abstrakta men i de flesta går det att finna figurer. Själv ser hon en figurativ mening i sitt måleri, det går att hitta levande varelser och symboliska linjer. Horisonter och vägar är också ofta återkommande.
Karin började måla i mogen ålder och fann här snabbt ett uttrycksmedel. Att via hantverk få använda sin kreativitet och energi och uttrycka upplevelser, såväl känslomässiga som de som bjuds i naturen och med ljusets växlingar, blev som en sorts lycka.
”Jag flöt ihop med duken och färgerna, helt plötsligt kunde jag uttrycka inre känslor i dova mjuka färgtoner. Jag fick möjlighet att tyst och beslöjat uttrycka hur vardagshändelser upplevs av mig och eventuellt också sätta igång fantasin hos betraktaren av mina målningar.”
”Jag har alltid fascinerats av ljusväxlingarna i naturen, de grå tonerna som flyter i varandra vid havet eller på fjället, de sandgrå färgerna vid en havsäng, himlens färgpallet, gryning och skymmning, listan kan bli lång.
Att sedan få stå framför en tom duk och försöka uttrycka det upplevda gör att blicken i vardagen blir mer koncentrerad och hjälper hjärnan att registrerar detaljer från omgivningen på ett intensivare sätt – måleriet har gjort mitt liv mer rikt.”
På Östersunds konstskola (2-årig, fri konst) mötte Karin lärare och konstnärer som inspirerade och tog konsten vidare. En kreativ miljö med hjälp att hitta nya material och uttryckssätt. Konstskolan väckte också intresset för konsthistorien – Fernando Zobel, Wiliam Turner, CY Twombly, Luc Thyman, Paul Klee och den tyske arkiitekten och grafikern Peter Paul blev inspirationskällor.
”Det jag gillar och som de har gemensamt är raka linjer i ett diffust skimmer, Luc Thuymans penseldrag och abstraktion av verkliga ting och Twomblys färgsprakande abstraktion med meningsfullhet.”
Materialet är viktigt och Karin målar oftast på dukar grundade med gesso, en kalkhaltigt färg, i flera lager med slipning emellan. Det ger mycket släta och halvmatta ytor.
Färgen arbetas på duken med olika verktyg,(pensel, kniv, trasor, fingrar) i olika lager och den behandlade duken suger åt sig färg så skiftningar kan ske i lager. Hon använder i första hand oljefärger och med sin teknink får målningen en tunn akvarelliknande yta.
Karin är född i Stockholm 1952, hon har i många år bott i fjällvärlden men finns idag i Skåne, Helsingborg.